Jag har svårt att koncentrera mig på livet.
Jag vet vad som väntar mig imorgon på sjukhustiden.
Tills dess vet jag att jag ändå kommer fortsätta leta efter tecken som kan tyda på att jag är frisk.
Och trots allt som har hänt i mitt liv så trivs jag.
Jag har haft ett bra liv om det är slut nu.

Ändå kan jag inte låta bli att hata att livet är så orättvist.
Kommer jag någonsin få leva ett normalt liv utan cancer?