Dagar blev till veckor och veckor blev till månader.
Månader utan ord och månader utan tårar.
Likt en blomma som reser sig mot solen reser jag mig mot himlen för att få luft.
Som i ett rum där luften minskar för varje minut, likaså försvinner min ork.

För precis som för alla andra, tynar själen bort en bit för varje lögn.
Till sist kommer en själlös person stå och le mot dig.