Jag kan bli arg på mig själv vissa dagar.
Vissa dagar, som dessa, då jag inser att jag aldrig riktigt uppskattar att jag faktiskt fortfarande lever.
Ska jag tacka min starka sida som kämpade på i de svåra tiderna?
Tänker jag efter kämpade jag inte så hårt.
Jag var gnällig och bortskämd.

Tänker att jag ska vara starkare om jag måste gå igenom allt ännu en gång.
Vet att det kommer bli jobbigare den här gången.
För nu förstår jag faktiskt vad det innebär.
Jag är inte 13 år längre, som den första gången.

19 år gammal, hoppas jag att jag är starkare än de flesta andra.
För jag har ändå gått igenom tider som jag hoppas andra slipper.
Samtidigt har jag missat andra svåra saker och jag är tacksam för mina nära och kära.