Jag har börjat detta inlägg på 3 olika sätt.
Jag vet inte vad jag ska skriva för jag har kommit av mig lite med skrivandet här.
Jag känner hur det blir bättre för varje mening.

Mitt humör pendlar upp och ner nu för tiden men idag rann mina tårar nerför min kind för första gången på flera månader.
Och inte konstigt nog var det ditt fel.
Förbannar mig själv för att du alltid träffar min svaga punkt.
Inte så konstigt kanske eftersom det är du som är min svaga punkt.
Hur blev du det?

Väntar på att någon annan ska ta upp all min tankekraft.
Du har redan tagit upp allt för mycket tid.
Du är inte värd det.
Inte värd mina ord när jag inte är värd dina.