jag har kommit så långt på vägen.
trots att det är dig mina ögon vill vila på när jag ser mig om börjar jag undra om det verkligen var dig jag var så intresserad av?
kanske var det kärleken jag ville ha.

när jag träffade dig för två veckor sedan var känslan att få omfamna dig så obeskrivlig.
det var så skönt att få träffa dig igen.
men det var det enda som hände.
för jag insåg att jag varken kunde eller ville ge mig in på något som är avslutat.

och trots att du inte alls hade träffat en ny tjej fick de orden mig att inse att det var så länge sedan vi hade något.
man kan inte hålla kvar i någon som inte bryr sig om att hålla en själv kvar.